I vår skola har vi inte tillträde till datasalen på måndag- och onsdag-eftermiddagar då det är seniordata där. Vilket är precis som det låter, ett gäng glada pensionärer som leker med word och clipart osv. Nu har de dock lite kött på benen och några av oss fick tillåtelse att använda bakersta raden till vårt religionsprojekt och vissa av oss som såg en skärm blev väldigt rörda.

En äldre man hade satt ihop en "receptfolder" och var så otroligt stolt, saken var bara den att han på första sidan hade skrivit Resept. I orange-som-övergår-i-gult-enligt-konstens-alla-regler. En timme hade han kämpat och var så stolt och snälla magistern hade inte hjärta att säga att det var felstavat.

Tiga är verkligen guld ibland   

Lunchen on the go bestod av en dagens från Subway (tonfisk, inte min favvis men man måste ju prova) och som en liten efterrätt en Macademia cookie.

Skulle lätt kunna äta en till.

En betyder i det här fallet många.

..så vill jag bara säga att idag är jag vacker.

Rakt igenom dessutom.

Och vet du vad?

Det är du också.

Önskar er alla en vacker och underbar fredag

Sansad och samtidigt jäkligt happy

Nu tvättstuga..

Enligt ett veckohoroskop så finns det risk att jag överreagerar känslomässigt den här veckan.

Det kan nog stämma.

Ska försöka sansa mig   

Vissa av er har säkert förstått att min port inte hör till den lugna fina välartade sorten, och med port menar jag en handfull grannar. Helt ärligt är de flesta grannar ok, men de är de fem (av 20) familjerna som är otroligt störande och som självklart märks. Min vägg-i-vägg-granne har just flyttat, och jag såg att det satt ett nytt namn på dörren idag, lite hoppas man ju på att de ska vara en skötsam familj såklart.

Kan säga att jag had inte varit hemma mer än fem minuter innan jag ringde polisbrorsan för lite goda råd.

På andra sidan vår vägg bor (och hörs) nu del av en familj som även bor högst upp i detta hus. Mamman står för nya lägenheten och jag har ingen aning om hur många av deras kriminella ungar som kommer finnas där eller om den våldsamme pundarpappan kommer springa där och bråka.

Jag säger som Space, who lives in a house like this?

En klassiker från 90-talet

Vad är det för fel på mig??

Varför??

Borde man inte när man är medveten om vissa saker jobba på dem?

Just nu känner jag mig som världens största loser, i ett fall som är så enkelt och som jag har gjort (mentalt) oöverstigligt.

Vad ska få mig att fatta att jag måste bryta mitt mönster?

*går och dunkar huvudet i väggen, det kanske hjälper*

Eller iaf till knäna, det blir lite extra motion när man halkar till skolan på mornarna och det är väl helt ok? :-)

Jag är ruskigt trött och omotiverad just nu känner jag, min lilla mamma törs nog inte höra av sig för hon vet att jag önskar en barnfri kväll och jag tvivlar på att hon känner för att vara barnvakt just nu. Så jag prioriterar bort vissa saker och tar av energireserven (som också är ganska låg) och hejsan hoppsan sticker näsan upp över vattnet igen.

Nu har klockan iaf passerat nio så jag kan gå och sova med gott samvete igen, herre jösses vilken partypingla jag är..

Jag har varit sugen på att göra detta igen länge, hade planer innan jul på att försöka fixa det när jag var i England men det sket sig, snubblade dock över ett Mehandi-kit i en lagom flummig affär här i stan och ikväll har jag målat lite :-)

Inte så pjåkigt för att vara första gången jag gjort det själv eller hur?

Tyvärr verkar det inte ta sådär jättebra, lite mesigt orange istället för brun, det ni ser är det som ska petas bort och det kliar som fasen när det håller på att stelna :-P

Så vi får väl se hur det blir, även om det är lite fis-orange så hoppas jag att det är samma färg på hela.

Jag förstår inte, några små snälla textrader till en snäll person och jag skakade så mycket när jag skrev att mobilen nästan gled ur näven..

Vad hade jag egentligen att vara nervös för, alla människor blir glada över att få höra att de gjort nån annan glad eller hur?

*Jobbigt att skriva inlägg med spaghetti-armar*

Jag gissar att Jason Statham har en film ute eftersom han sitter på varenda busskur, namnet på filmen har jag dock ingen aning om, det borde stå på planschen men jag har då aldrig sett det ;)

Personligen tycker jag att han är jäkligt lik en av våra fastighetsskötare, han som går under namnet Snygg-vaktis (det var väl förutseende av hans mamma att döpa honom till det?), men för att vara på den säkra sidan så slänger jag in två bilder..

Ni får tänka er arbetsbyxor, grova skor o verktygsbälte.. (o hörselkåpor)

Eller så skiter ni helt enkelt i att tänka och använder bara det visuella sinnet..

Vicke, du som sett Snygg-vaktis, vad tycker du?

Hallå!!

Jorden till Vicke!!

;D

Mina söner älskar av någon outgrundlig anledning Mr Bean. Jag ser på era förvånade ansikten att ni inte heller förstår varför och det glädjer mig. Tyvärr uppmuntras tittandet av pojkarnas farfar som skickar dvd-filmer om denna böna på lite olika utflykter i världen.

Hurra.

Jag slipper visserligen titta på filmerna men jag slipper inte titta när det kommer nåt (enligt pojkarna) extra roligt vilket det då gör ganska ofta.

Jag får dock vara glad över att det inte är värre. För let´s face it, detta är ju ett I-landsproblem *s*

Herr Böna?

Jag är dock ett stort fan av tidiga Oasis och Noels låtskriveri..

Och kanske är det så att jag gör detta inlägget bara för jag tycker likheten mellan Rowan och Noel är så grym ;-)

Hade bestämt mig för att samhällsvetarprogrammet på MDH, det skulle jag söka till hösten men så började jag kolla utbuden på allvar och * hejsan hoppsan lillebror så hamnade samhällsprogrammet på tredjeplats. I topp står nu två andra program o slåss för min uppmärksamhet.

Folkhälsa och Miljövetare.

Dels för att de ligger mig varmare om hjärtat och dels för att samhällskunskap är så in i bomben träligt. Eller om det bara är ekonomidelen som får mig att rita krumelurer i anteckningsblocket, nåt jag inte gjorde på hela höstterminen..

Fick även en kram av biologiläraren idag då det visade sig att jag var den enda som läst på om Östersjön och kunde svara på alla frågor han ställde, tills jag fick svarsförbud vill säga   "Tack för att det iallafall finns nån som bryr sig" var orden som följde kramen.

Så det kanske blir miljöprogrammet iallafall?

* Denna lilla stjärna indikerar att jag höll på att skriva ett uttryck som alltid får mig att skratta och som jag bestämt mig för att motstå och detta skriver jag bara för att ha nåt att skratta åt när jag läser inlägget om ett år eller så. :-)

Ibland pyser det bara över.

Jag är så förbaskat trött på människor som bara ger upp, som inte gör minsta lilla ansträngning och som sen klagar och gnäller att de aldrig kommer nånstans.

Jag gör vad jag kan för att värja mig för deras taskiga energier och bylsiga offerkoftor, men jag kommer troligtvis att ryta ifrån på skarpen en vacker dag och då kan jag ge mig tusan på att de står där oförstående och fattar inget alls. Sen kommer den lilla ensamma hjärncellen komma på att de ska köpa sig ett par nya skor eller gå ut och röka och hela karusellen börjar om igen.

Idag har jag varit "ful", idag har jag gjort en förfrågan som talar om för vissa exakt var jag står utan att egentligen säga så mycket alls, det är lätt att göra ibland och i detta fallet är jag inte arrogant utan bara tacksam.

Och för er som fattar nada, oroa er inte, jag lättar bara på trycket lite, ingen behöver veta några detaljer men lär nog spy ut dem till Vicke när vi ses för hennes fulla uppbackning *s*.

Vuxna människor som dessutom är föräldrar borde ha lite logiskt tänkande men tyvärr har jag sett bevis på att så är det inte alls (på långa vägar) när det gäller vissa.

Klart slut, nu ska mina sötnosar i säng

Men självklart, när man ska gå igenom ett helt vanligt metallklätt dörrhål och ser en snygg karl och blir lite distraherad är det naturligt att man slår knäet i nämda metallklädda dörrpost (ok, det var dörrhålet jag nämde) och får halta några dar. Det har inget med klantighet att göra.

Eller hur?